Byter blogg

Hädanefter kommer jag inte skriva på den här bloggen men jag kommer fortsätta blogga på annat håll. Om det är någon som vill ha adressen dit så maila mig på larsson.lina@live.se
Kommer nämligen inte länka till den nya av olika skäl. :)

Jag tröttnar aldrig..

En dag blir det min tur...

Adjö Linköping

Efter 3,5 år i Linköping börjar jag återigen om på nytt i en ny stad. Yes... Jag har fått lägenhet i Norrköping! En tvåa, 5 minuter till jobbet, till fots. Hyran blir strax över 1000 kr billigare. Det är så spännande och det känns helt rätt. Ytterligare pusselbitar som hamnar på plats... Jag fortsätter pussla... :)

Det bästa som hänt mig..

...är utan tvekan mitt underbara jobb! Jag har så otroligt svårt att åka hem, vilket resulterar i att jag nästan alltid stannar kvar till stängning - utan att få betalt. Ibland jobbar jag, ibland hänger jag på Waynes. Oftast det sistnämnda. Julfesten öppnade plötsligt hur många dörrar som helst and I love it! :) Att jag ska flytta till Norrköping är helt bestämt och mina nya vänner är så härliga som hjälper mig med att hitta lägenheter. Och bjuder med mig på roligheter. Att äntligen börja bygga upp en ny bekantskapskrets (eller snarare en bekantskapskrets överhuvudtaget) är så jävla efterlängtat! At last - vänner i närheten!

Pusselbitarna börjar haka fast i varandra.
Och magkänslan säger mig att det kommer bli bra nu. Riktigt bra.

Och så är jag ju som sagt rödtott. Och vet ni att jag fullkomligt älskar min nya hårfärg!

Vilken kväll...

Slutar 20:15. Hemma strax efter 21:00. Ska parkera. Nehej. NÅGON jävel har snott min parkeringsplats! Det tog mig nästan en timme att lyckas klura ut vem bilen tillhörde.

Jag var INTE trevlig när jag ringde upp. Jag har aldrig skällt så förut. Trött, frusen och hungrig och klockan var nästan 22:00. Och att de inte förstod mig gjorde inte saken bättre.. Tillslut fick jag prata med en som kunde svenska. Som de skämdes. Rätt åt dem.

Och väl hemma hittade jag kokt spaghetti hos köttbullarna. Trodde jag. Det var tre stycken spolmaskar........ Verkligen mysigt. Fyfan........ Aldrig sett sånt förut. *urk*

På fredag ska jag ut med min underbara väninna Camilla. Alltid lika trevligt!

Nu ska jag sova.

Flytta och resa står på agendan...

Jag tror jag har bestämt mig för att lämna Linköping och pröva lyckan i Norrköping! Måste bara få tag på ett trivsamt boende. Men det blir nog inga problem.

Sen, om allt går vägen, så ser det ut som att jag ska iväg på en utomlandsweekend i början av nästa år och hälsa på en ny bekant. Så nu håller jag tummarna för att det faktiskt blir så! Pirrigt att resa iväg ensam men jag är ärligt talat inte det minsta orolig eller nervös. Kommer bli så sjukt kul! :-)

På jobbet är det ännu roligare nu efter julfesten i förra veckan då jag fick lära känna fler personer som jobbar i huset. Känslan när jag vaknar och ska iväg till jobbet är obeskrivlig... Det är lyckokänslor! Vilken tur jag har som känner så inför mitt jobb. Och när jag väl är där så vill jag inte åka hem. Det säger väl allt...

Och så är jag rödhårig dessutom! Here comes the new Lina!

Att börja om på nytt.

Jag hankar mig fram..
Men äntligen börjar det släppa.
Nya bekanta. Nya äventyr.
Det är viktigt för mig..
Det kanske vänder nu?
Jag hoppas det.
Nu. Nu ska jag göra det jag vill göra i livet.
Nu ska jag kämpa för att varje dag blir värd att minnas.

Det märks kanske att jag ikväll mår ganska så bra. Det får gärna hålla i sig..

Nattligt polisbesök..

Vid midnatt tänkte jag krypa till sängs och började släcka ner. Plötsligt hör jag en jävla massa väsen nedanför fönstret. Ett par som bråkar, väldigt väldigt mycket.. Efter ett tag går de in i porten mittemot min. Fortsatte släcka ner och går in i sovrummet och då ser jag hur granntjejen kommer utrusandes från porten. Och så blänker det till. I handen håller hon en enorm kökskniv som hon springer iväg med. Strax därpå kommer grannkillen utrusandes och följer efter. Tumult uppstår och jag ser hur kniven blänker oroväckande. Vid det här laget var jag givetvis i direktkontakt med polisen. Tillslut lyckas killen knuffa ner henne i en snöhög och tar kniven och går hem igen. Kvar står tjejen. Ett bra tag. Dock inte tillräckligt länge för att polisen ska hinna hit... För hon traskar iväg och jag kan inte riktigt se vart hon tar vägen. Och enligt polisen fick jag inte följa efter. Men när poliserna äntligen dök upp så bylsade jag på mig och gick ut i kylan. Gick runt ett tag och stötte ihop med en utav poliserna. Berättade att det var jag som anmälde händelsen. Drog i korta drag om vad jag sett och sen gick vi runt i Ryd och letade. Och letade. Herregud vad stort Ryd kändes. Vi letade runt trappuppgångar, cykelbanor.. Som en nål i en höstack. Polismannen berättade att hon hade en spegel med sig, kniven hade killen tagit ifrån henne. Sedan delade vi upp oss och jag tog min bil och började köra runt i samhället tillsammans med en annan polisbil. Tillslut fick jag ge upp och när jag var på väg tillbaka till parkeringen så ser jag plötsligt tjejen längs med vägen. Samtidigt dyker det upp en polis som också ser henne och därför valde jag att inte stanna utan fortsätta till parkeringen. Och när jag kommer till min port så kommer grannkillen ut med en väska och han förstod att det var jag som hade ringt, han hade ju sett mig stå i fönstret och iaktta händelsen. Jag frågade honom snabbt om det var under kontroll varpå han svarade att nu var det det. Sedan drog han till poliserna och de åkte antingen iväg till sjukhuset eller polisstationen.

Förstår ni hur jävla orolig jag varit för tjejens skull. Jag tror det är grannarna precis rakt över, ser rakt in i deras vardagsrum från mitt vardagsrum. Men det är så mycket spring där så jag är inte helt säker..

Tankarna var många ska jag säga er. Jag var så rädd för att vi skulle hitta blodspår i snön. Och denna kyla.... Tack och lov är det över och jag kan äntligen gå och lägga mig.....

Vilka jävla veckor det har varit . Och dubbelyxrån i köpcentrat i söndags. Personalfest igår som fick ett abrupt slut med en fruktansvärd panikångestattack där jag helt okontaktbar placerades i framstupa sidoläge och nästan vart hämtad med ambulans. Fullständigt borta och förvirrad. Istället gjorde jag hål i plånboken och betalade 800:- i taxiresa hem till Linköping.. Jag är till 99,9% säker på att det är min medicin som gör mig till en annan person i samband med alkohol, utan kontroll och som inte längre vet var gränsen går. Jag har alltid varit skötsam av mig och kunnat ta hand om mig själv, men tydligen inte längre. Har därför beslutat att inte dricka en droppe alkohol förrän jag pratat med min läkare och eventuellt bytt medicin.

Vilket rörigt inlägg det blev, jag skyller på klockan...
Nu måste jag få mig lite sömn.