Förr kunde jag sitta i timmar, hela nätter och bara skriva.
Vilken terapi det var för själen...
Ikväll har jag läst igenom ett par alster som skrevs för ett bra tag sen. Funderar på att för första gången visa dem för er som envist hänger kvar på min (alltför dåligt uppdaterade) blogg.
Ni vet, ställa själens dörr på glänt.
Men så blir jag tveksam. Minns för flera år sedan då jag hade lagt ut en av mina dikter på en community och fick sedan information om att någon stulit den och dessutom påstod ha skrivit den själv. Tog kontakt med denne person som genast tog bort sitt konto och jag fick aldrig något svar tillbaka...
Det är hemskt tråkigt att det ska behöva vara så.
Att man alltid tvingas tänka på vad man skriver utifall att "fel" personer klampar in och roffar åt sig.
Synd.
1 kommentar:
Hoppas du hittar tillbaks till skrivandet, tror det är en bra ventil när det är mycket som snurrar i huvudet!!
Kramar i massor
Skicka en kommentar