En dörr stängs. En ny öppnas.

3 mars 2008 flyttade jag och Martin in i vår tvåa.
3 mars 2010 flyttar jag igen. Ensam.

Två år på dagen. Det känns i hjärtat.

Martin och jag har beslutat oss för att ha ett särboförhållande för att försöka rädda vår relation. Vi är övertygade om att det är det enda rätta. Det går uppochner hela tiden och det främsta vårt förhållande består av är bråk. Och det är inte trevligt.

Kärleken finns där, men den har gömt sig. Nu ska vi jobba för att återfinna den. Vårt förhållande är INTE slut. Fortfarande flickvän & pojkvän med förhoppningen att någon gång i framtiden flytta ihop igen.

Om åtta timmar skriver jag på ett nytt hyreskontrakt på en trea och jag flyttar in direkt. Martin åker till Gotland imorgon eftermiddag och ska stanna där i en vecka vilket känns bra då jag tror jag annars skulle bryta ihop av att ha honom hemma när jag packar.

Mamma kommer till mig imorgon bitti och har tagit ledigt onsdag, torsdag och fredag för att hjälpa mig. Jag är så tacksam, det skulle vara extremt psykiskt jobbigt att flytta utan någon hjälp. På fredag åker jag med mamma till Jönköping och på lördag ska jag, mamma, pappa, syster & freddan gå på spa. Välbehövligt, definitivt. Min familj är helt underbar och ska efter spa-aktiviteten åka med mig till Linköping igen, allihop, för att hjälpa till med flytten. Jag är så stolt över min familj, vi står alltid bakom varandra. Min familj är tveklöst mina bästa vänner.

Jag är också så oerhört glad över mina vänner, även nyfunna sådana, som erbjudit sig att hjälpa till. Som stöttar mig. För det här är inte lätt, hela min trygga tillvaro försvinner imorgon. Det gör mig rädd, illamående, yr. För att inte tala om nervös.

Nu måste jag titta i tapetkatalogerna, alla rum ska tapetseras om. Ska ha bestämt mig till imorgon vid kontraktskrivningen. Martin har lovat att hjälpa mig så nu måste jag bara få honom att överge pokern... :)

Jag älskar dig Martin. Vi fixar det här. Tillsammans.
Du och jag. Jag och du.