Jag vill fly.

Idag har jag god lust att ta mina kissekatter, packa en väska och fly landet. Börja om från början. Det känns som att jag aldrig kommer ikapp den här staden. Eller att den kommer ikapp mig. Och jag är så trött på att kämpa utan att få någon utdelning.

Min själ skriker att det är meningslöst att leva som jag gör. Mitt hjärta säger att jag förtjänar bättre. Mitt huvud säger åt mig att jobba på och gömma det som tynger mig under mattan. Det är precis så jag gör. Jag vet att det är fel men hur f*n ska jag orka rycka mig loss? Min kraft räcker knappt till jobb och hushållssysslor. Så, hur? Det känns som jag är fastgjuten.

Jag saknar honom så mycket att jag tror jag är kliniskt galen.