Vi finns inte längre... Ordet existerar varken i hans eller mitt vokabulär. Ikväll tog det slut mellan oss. Ett gemensamt beslut som känns som det enda rätta. Men det stoppar inte tårarna från att rinna. Och det mildrar inte det brustna hjärtat. Det gör så ont, så ofantligt ont. Mina ögon är röda och svullna efter att ha gråtit och gråtit de senaste fem timmarna. Tårarna tar liksom aldrig slut...
Förra natten sov jag som tidigare nämnt 2 timmar och såg fram emot att sova ut denna natt. Men nu är klockan snart halv tre och jag bara gråter. Ångesten är påtaglig då jag ska vara på plats på jobbet i Norrköping om 7 timmar, pigg och fräsch. Jag behöver ett mirakel för att åstadkomma det... Har en känsla av att det på sin höjd blir max 2 timmars sömn inatt igen. Sammanlagt 4 timmars sömn på två dygn. Panik.
Det finns så många blandade känslor inom mig just nu. Sorg. Smärta. Saknad. Men också upprymdhet, glädje och inspiration. Det händer en hel del i livet just nu... Omprioriteringar, utrensning av energitjuvar, flytt, nytt jobb. Nya bekantskaper som tillkommit. Gamla bekantskaper jag försöker återskapa en kontakt med.
Men just nu trillar änglatårar längs mina kinder...
1 kommentar:
Åh gumman, jag lider med dig. Såna beslut är inte lätta. *massa kramar*
Skicka en kommentar