Ja, ni har väl läst om Sessan som kom hit 1:a maj, skygg och dräktig. Har inte gått att klappa henne eller ens röra henne, en s.k. skyggis. Men framsteg har hon gjort, dagligen.. Och nu det senaste har hon nosat på händerna och slickat på fingrarna.
Igår hände något jag längtat efter att få göra, vi gosade tillsammans! Det kändes helt overkligt, plötsligt började hon stryka sig mot handen och lät mig klappa henne, klia bakom öronen, under hakan... Fick gosa två gånger igår och vi lyfte henne jag och Martin varsin gång. När jag lyfte henne kunde jag tillochmed lägga henne intill mig och fortsätta gosa. Ja, det är helt otroligt. Att ta hand om Sessan är bland det bästa jag gjort. Att få se framstegen, känna hur hon litar på mig mer och mer, ja det är en obeskrivlig känsla som man nog måste vara med om själv för att fullt förstå! Idag har jag fått gosa två gånger till. I 6 månader har vi dagligen jobbat med henne. Tillslut gav det härliga resultat.. Min underbara Sessan har tveklöst slagit sig till ro i mitt hjärta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar