Dagarna har börjat flyta ihop till en enda tjock dimma och nu är helgen här och med den även Martins flytt. Allt går i ultrarapid. Jag hinner inte med att förstå. Komma ikapp. Bearbeta.
Jag tittar på klockan. Kvart i tre. Sömnen håller sig fortfarande i bakgrunden men jag tror den snart slukar mig, så fort min tillåtelse ges. Jag vet att jag måste sova, jag öppnar butiken för första gången imorgon och om sex timmar bör jag befinna mig i bilen.
Ikväll har jag haft många blandade känslor inom mig. Ingen som jag kan sätta ord på dock. Jag vet inte hur man ska hantera ett smärtsamt uppbrott. Provar nya sätt, försöker skaffa nya bekantskaper. Fördriver tiden med både det ena och andra. Kanske gör jag fel, kanske gör jag rätt. Kanske det inte ens finns något rätt eller fel sätt. Men i slutändan tänker jag ändå på Martin och allt vi gått igenom..
Imorgon ska Martin ut med vänner och jag planerar att ansluta mig till dem framåt kvällen efter att jag slutat.. Om orken finns där vill säga. Försöker ta tillvara på alla stunder jag hinner få med honom.. För sen försvinner han. Och även om vi fortsätter att hälsa på varandra så blir det aldrig på samma sätt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar