Just när jag trodde att det inte kan bli värre....
Så är det precis vad som händer.
Plötsligt har jag tusen saker till att tänka på. Men, vilken tur jag ändå har med förstående kollegor på nya arbetsplatsen som låter mig börja senare idag för att jag ska hinna och orka med.
Jobbet är min energikälla i nuläget..
Det som får mig på andra tankar.
Mitt gömställe.
Jag känner mig som en boxares sandsäck! Så fort det slutar gunga och det känns som att man är på väg att landa, ja då kommer nästa smäll och så far jag omkring igen.
Kan inte göra annat än att konstatera hur orättvist livet kan te sig emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar