The day from hell

Vilken jävla dag. Jag har nog aldrig någonsin mått så psykiskt dåligt över att vara så stressad och panikslagen som jag var i förmiddags..... Usch. Jag klantade mig verkligen. Big time! Jag kan knappt tänka på det utan att få ont i magen. Jag hade öppning på jobbet idag. Inga problem, det har jag haft innan. Gick upp i lagom tid imorse, tog det lugnt och hade gott om tid. Trodde jag... Någonstans inuti den där komplicerade hjärnan slog det nämligen slint. Att jag skulle öppna var som helt bortblåst. Så, en halvtimma efter att jag egentligen skulle öppnat dörrarna till butiken blir jag plötsligt helt kall när jag står i hallen och inser mitt enorma misstag! Och det är ju inte så att man tar sig dit på ett par minuter, nej, det är ju en sisådär 4-5 mil. Behöver jag ens nämna att det gick farligt fort på motorvägen....?

Nåväl. Nu är dagen slut och världen gick inte under. Men förstå paniken.......!

Ikväll skulle jag fikat med Camilla men dagen gick alltså inte som planerat... Kände att jag behövde komma hem och varva ner. Så istället går vi ut för vin imorgonkväll, lovely!

Och såhär på kvälls/nattkvisten är jag i full gång med att städa. För det ser rent ut sagt ut som en svinstia här hemma! Det märks att jag börjat jobba och att jag inte är hemma alla kvällar längre... Det märks på dammråttorna! Och Maja är ju så underbar att hon protestkissar på toalettgolvet. Extra städning. Jag är övertygad om att det är p.g.a. Måns så även om det tar emot att säga det så ska det faktiskt bli skönt när han väl flyttar, vilket är inom bara ett par veckor. Men han kommer få det himla bra tillsammans med Pricken!

Nu är det dags för mig att slänga in sängkläder i tvätten. Hade tänkt dammsuga och damma men klockan blev för mycket, får plocka undan och ta den "vanliga" städningen imorgonförmiddag. Sen ska jag försöka mig på att äta något. Eftersom dagen blev som den blev har jag bara fått i mig 1,5 shake... Och det känns vill jag lova! Yr och ofokuserad.