Besviken

Idag är jag arg. Arg på min sambo. Och jag måste få avreagera mig. Jag har jobbat hela dagen och är helt slut med tanke på köphysterin inför jul. Kommer hem, har längtat efter den stunden sedan vi öppnade imorse, och vad möts jag först av? Disk som står och luktar. Inget hade hänt där inte. Fortsätter in i vardagsrummet, gluttar in i sovrummet där det inte är bäddat och iordningfixat. Frågar om han har börjat tvätta ännu (tvättid från 14, den enda tid vi har innan jul). Såklart är det inte påbörjat, nyckeln är inte ens hämtad, TROTS påminnelser om detta. Frågar om det åtminstone dammsugits. Nej då... TRE dagar kvar till jul och jag jobbar varenda dag, jag hinner inte göra allt i hushållet samtidigt!

Så, efter att jag tagit av mig skorna var det bara till att sätta igång; diska, ta upp julskinkan och köttbullsfärsen för tining, mata katterna och kaninen, dra av sänglakanen, hämta handdukar för tvättning, plocka fram tvättmedel och tvättkorg m.m.

JAG BLIR SÅ TRÖTT! Jag är helt slut om dagarna och orkar inte göra allt egentligen, men det måste ju göras, naturligtvis. Avskyr smutsiga och stökiga hem, står inte ut. Speciellt inte inför jul!

GAAAAAAAAAH. Alltid är det jag som får ta initiativ till allt sånt här. Julgranen - mitt initiativ. Julklappar - ja det är jag som får fixa inslagning och grejer. Det blir väl även jag som får göra köttbullar, griljera skinkan, koka gröt...... OCH jobba heltid!

Ska jag behöva göra upp ett dagsschema tro? Ska jag verkligen behöva vara extramamma? Vi delar ju på hushållet, alltså delar vi på ansvaret. Eller? Har jag fel?

Usch. Arg arg arg. Det vill jag inte vara men kan ju inte rå för det. Här jobbar man och sliter och vad får man för hjälp?

Precis.