På alla hjärtans dag fick jag för första gången kort på alla tre små missar i sängen, tillsammans. Det verkar som att Maja ger efter allt mer för Smilla och jag hoppas att de någon gång kan ligga och kramas som Smilla och Alli gör varje dag..
Smillas personlighet har ändrat sig ett par gånger sedan hon kom hit. Första veckorna var hon så otroligt översocial, kunde placera henne var man ville och hon låg kvar. Men efter ett litet tag fick hon förmodligen mer självförtroende och plötsligt ville hon inte vara hos oss längre. Det gick inte att få henne till att mysa, hon sprang bara iväg. Skulle vara med de andra djuren. Gud så tråkigt det var.. Men nu, nu har hon ändrat sig till att vara en mysmisse igen! Titt som tätt hoppar hon upp hos mig och vill ligga nära. Hon har dessutom slutat skrika så förbaskat efter burkmat. Med lite tålamod så går allt! Hon är DEFINITIVT ingen ensamkatt, stackaren, tänk om hon blivit placerad som ensamkatt i ett hem.. Det hade hon inte trivts med. Däremot så verkar hon lite småstirrig, har svårt att fästa blicken och jag tror att hon hör lite dåligt också. Jag vet inte helt säkert, men det kan ju kanske höra ihop med att hon är odd-eyed.
Smilla är också den enda av våra katter som verkligen lyssnar när man säger nej. Hon verkar vara livrädd för att göra något fel! Tänk om de andra två var likadana...
Martin kommer hem ikväll istället för på söndag och därför åker jag inte till Jönköping förrän imorgon då Martin kan följa med.
Nu måste jag ta tag i pirogbakandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar