Tyvärr hittade jag aldrig min cykelnyckel, eller ja, det var ju faktiskt två stycken som försvann.. Så i söndags beställde pappa två nya nycklar till mig, turligt nog hittade jag kvittot och ÄNNU turligare nog så stod där nyckelnumret. Tack så mycket! Nu kan jag börja cykla till jobbet! Fast vid väder som idag, och tidiga morgnar, så blir det nog faktiskt bilen..
På måndag är det tänkt att vi ska prova på att sitta i kundtjänsten för på tisdag börjar första jobbpasset. Förstår ärligt talat inte hur sjutton det ska kunna fungera, så känner t.o.m. alla i gruppen. Jag kan inte ens börja förklara hur jäkla svårt det är.. Jag kan verkligen inte det! Har aldrig känt mig så dålig på något som på det här, allt går verkligen runt i huvudet... Jag längar så förbaskat mycket tills man har jobbat några veckor och har kommit in i det. Innan det kommer det nog bara vara pest..... Nej, jag är inte särskilt positiv, vet ju att det kommer gå bra i slutändan, men vägen dit är hemskt besvärlig. Och detta är INTE att överdriva.
Har blivit kaffeberoende nu också. Från att inte dricka kaffe regelbundet till 4 koppar om dagen på jobbet... Gud så gott. Inte så bra för magkatarren dock. Fast jag har inte märkt av den på det nya jobbet. Mycket märkligt att det främst dyker upp på Bokia. Kanske beror på att jag står upp alldeles för mycket där?
Inga missebebisar ännu men min magkänsla säger idag (den kan variera) att det nog är nära nu. Idag har hon betett sig på ett helt annat sätt, legat avslappnad med mig i närheten, ätit godis nära mina händer utan att fräsa... Dessutom har jag sett uppenbara bebisrörelser och idag var de mycket tydliga! Är så spänd och det nästan pirrar i magen varje gång jag kommer in i köket!
Idag fick Smilla sin andra vaccinationsspruta men jag är hemskt besviken på personalen där numera. Är aldrig nöjd när jag går därifrån, likaså idag. Djurskötaren var faktiskt rädd för att sticka henne med nålen, hoppade till varje gång Smilla rörde på sig. Fick försöka många gånger, Smilla blev bara räddare och räddare.. Till slut gick det men det var ju ingen vidare upplevelse för missen och detta kommer ju sitta i för alltid. Verkligen kul.. Sen kunde hon mindre om katter och dräktighet än mig så svar på några frågor fick jag då inte... Dags att se sig om en annan klinik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar