I eftermiddags ringde de från f.d. jobbet igen och sa att de hade ordnat så jag inte behöver gå dit något mer (vilket jag ändå inte skulle göra men nu slipper jag sjukskriva mig).
DET ÄR ÖVER. Och inatt kan jag för första gången på länge sova utan ångest och magont..
Bebisarna är nu 1 vecka gamla och gissa om mitt hjärta slog ett extra slag vid vägningen idag.. De har öppnat ögonen! Finns ett litet videoklipp på den andra bloggen. Tyvärr är Sessan omöjlig numera och var nära att gå till attack. Därför var det tyvärr bara lilltjejen, fortfarande namnlös, som hamnade på bild. Lilltjejen är den som utvecklas snabbast, hon är störst, har öppnat ögonen mest och har ganska så bra kontroll på sitt huvud nu och kan hålla det uppe utan att det vinglar.
Så mjuka de har blivit! På två dagar har jag märkt en enorm skillnad, det är som att hålla i bomullstussar - kan inte beskriva det på annat sätt.
Och Martin missar allting.
Jag är sååååå stolt över mina två tjockisar som ser ut som två korvar när de kravlar omkring i lådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar