Jag är så trött på att behöva vara "mamma", är så frustrerad över den orättvisa fördelningen.
Aldrig egna initiativ till "tråkiga måsten". Kan inte JAG få slappa en hel dag för en gångs skull utan att känna stress över att det finns disk, dammråttor, en överfull tvättkorg. Själv blir jag som en annan människa när jag vet att allt är upptvättat, diskat, städat osv. - jag mår riktigt dåligt av att bo i smuts och stök. Men är det okej att jag ständigt ska behöva plocka och städa för två? Behöva tjata? Varför i hela friden ser bara jag att det är överfullt i diskhon, att det ligger dammråttor överallt, att det behövs tvättas och bytas sänglakan? Är det någon kvinnlig mekanism i hjärnan som gör att bara vi kvinnor ser detta eller vad är det frågan om?
Idag blev det bara för mycket. Jag har under lång tid, i princip sedan vi flyttat in, upprepat att jag inte vill ta allt ansvar i hemmet. Men det hjälper uppenbarligen inte. Visst, jag hade förstått om det inte funnits tid men herregud, den enda som jobbat det senaste halvåret är jag och jag har ändå kunnat göra saker i hemmet för det.......
Varför vill man bo i skit rent ut sagt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar