Ensam

Det är hemskt att inse att man inte längre existerar..
Allt som varit, allt som skulle bli..

Finns inte mer. Bortglömt.

Ögonen tåras och jag får en klump i halsen.
Hjärtat är trasigt.
Försöker lappa ihop det. För sent, det går inte.

Det betydde så mycket. För mycket.

Det enda jag ville ha var en vän.
En bästa vän.
Någon att prata med dagligen, någon som alltid finns där.

En ensam tår trillar ner på min kind.
Det är så jag känner mig.
Ensam.

Det här är inte jag.
Förr omgiven av många. Nu omgiven av.. Ingen.

Jag är rädd. Rädd för tomheten som lever inom mig.
Rädd att sjunka.
Rädd för att tappa tron på mig själv.