Längtar tillbaka

Sitter och minns USA-resan. Fick nästan lite ont i magen när jag hittade det här kortet. Saknar att umgås med hela familjen.. USA var den bästa semestern någonsin! De gånger jag varit utomlands med vänner har jag saknat familjen och när jag var på semester med familjen så saknade jag Martin. I USA var liksom allihopa med! De tre veckorna var de bästa veckorna i år. Inget att oroa sig för.. Det enda man behövde tänka på var att ha roligt.

Tråkiga vardag, varför finns du?

Mina föräldrar. Var ska jag börja? De mest fantastiska människorna som jag någonsin kommer att träffa. Så mycket som de ställer upp för mig och min syster har jag aldrig sett i någon annan familj. Så många uppoffringar de gör för oss. Våra behov kommer alltid före deras. Som arbetslös har man inte mycket pengar att röra sig med och vore det inte för mamma och pappa vet jag inte hur mitt liv hade sett ut. Varje gång jag träffar dem så tankar de bilen åt mig, fyller upp kylskåpet, shoppar lite med mig och ser till att det iallafall finns lite pengar att röra sig med. De ordnade fram pengar till golfkursen, bara för att jag skulle komma ut lite. Jag är 23 år gammal och borde inte behöva den här hjälpen från mina föräldrar! Det skäms jag över. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, hur hjälpsamma och förstående de är. Jag vet inte om jag någonsin kan ge tillbaka allt de givit mig. Tror det är omöjligt, både ekonomiskt och emotionellt. De gav mig ett körkort, en bartenderutbildning.. Det låter kanske materialistiskt men det är inte så jag menar. Det handlar om deras unika vilja att hjälpa, att alltid ställa upp för sina barn. Bland annat så skjutsade de mig (det gör de fortfarande i viss mån) och mina vänner var och varannan vecka. De hämtade oss om nätterna. Jag kan inte minnas en enda gång då mina vänners föräldrar ställde upp och hämtade/skjutsade. Inte en enda gång! Det var alltid mina föräldrar som ställde upp. Varje helg. Utan protester....! Och trots att jag nu bor 13 mil ifrån dem så hindrar det dem inte att hjälpa till med skjutsandet. Förra juldagen körde pappa från jönköping, till linköping och sedan tillbaka till jönköping, bara för att vi skulle slippa ta bussen.. Mina föräldrar är också väldigt lättsamma. Och humoristiska. Jag kan prata om precis allt med dem. Vi har inga hemligheter för varandra. Jag skäms aldrig över att diskutera jobbiga grejer för jag vet att de förstår och framförallt så dömer de mig inte. De stöttar. De är föräldrar. Unika sådana. Jag hoppas innerligt att jag kommer att inneha dessa instinkter den dagen jag själv blir förälder, för jag kan inte tänka mig en bättre uppfostran och hemmiljö som den jag har upplevt i min familj. Jag hoppas att de förstår hur mycket jag uppskattar dem. De är bäst helt enkelt!

Jag älskar er! :)



Nu ska jag äta kladdkaka och dricka saft.. Smaskens!