Jag läste idag på Aftonbladet en omtalad artikel om studenter och deras ekonomi. Då jag själv varit både student och arbetslös förstår jag båda sidor.
En student väljer visserligen själv att leva på en mindre inkomst. När jag pluggade fick jag ut runt 7500:- och detta klarade jag mig på ganska bra (med 1-2 katter), oroade mig inte så hemskt mycket över ekonomin. Nu tror jag tillochmed att man får mer från CSN. Men största delen av CSN-pengarna är ju lån och det måste man betala igen... (och DET är inte roligt att göra nu när man inte har en vettig inkomst). Nu, med 4800:- och tre katter samt en kanin är det inte alls roligt att leva.. Som fattig student har man dessutom en hel del rabatter, hos frisörer, på gym o.s.v. Som fattig arbetslös har man inga sådana förmåner.
Jag har räknat ut att jag och sambon har ett underskott på nästan 2000 :-/månad om man ser till socialbidraget. Och om man lever på socialbidrag så är man fattig... Vad är då inte VI? Som inte ens kommer upp i det bidragets storlek? Jag tänker dock inte gå till soc. igen, en gång är okej, två gånger är för mycket. Det känns dessutom så fruktansvärt tiggaraktigt för ett par tusenlappar..
Det är då inte konstigt att vi varje månad har svårt att klara ekonomin, att det strular med hyran och räkningar (fast av någon anledning löser det sig alltid). Jag ligger sömnlös om nätterna då detta ekar i mitt huvud. Att inte ha råd att leva! Vi är unga och i våra bästa år men kan inte unna oss själva någonting. Jag köpte t.ex. en klänning för ett par veckor sedan då jag verkligen inte har något fint i garderoben, men, jag lämnade tillbaka den två dagar senare. Jag hade helt enkelt inte råd att kosta på mig ett klädesplagg. Djuren kostar en tusenlapp i månaden och där kan jag inte dra in på några pengar då jag inte vill försämra DERAS livskvalitet också. Dessutom är djuren till stor del anledningen till att jag orkar upp på morgnarna. DE är vad jag unnar mig kan man säga.
Vi söker massor med jobb, nu finns det dock bara sommarjobb att söka och det har jag ju på Bokia redan. Men till hösten då? Ska jag verkligen behöva plugga och ta MER lån när jag egentligen inte vill läsa? Ska jag plugga bara för att ha råd att leva? Det är ju helt fel anledning till att börja på universitetet..
Jag tänker ofta tillbaka på då jag hade fast jobb och kunde göra lite vad jag kände för, åka iväg, handla kläder, gå till affären och köpa det jag behöver och inte enbart det jag har råd med. Kunna storhandla på Maxi... Just nu är det Willys och Coop butiker som gäller då de är billigast.
Ja, det finns mycket jag saknar pga. vår ekonomiska sits.. Jag vill t.ex. ha en buffert för oförutsedda händelser. Ett sparande för resor.. Men det finns liksom inte ens på kartan. Det positiva i det här är väl att när vi väl får bra inkomster båda två så borde vi kunna spara en hel del pengar då vi är vana att leva på existensminimum.
Hade jag inte mina generösa föräldrar som fyller upp kylen ibland, betalar för bilen och dess bensinkostnader hade jag nog gett upp för längesen.
Nu kom jag på en sak. Måste säga upp parkeringen, där sparar vi in 250:-. Alltid nåt!
Håll hårt i era arbeten för ingen vill ha det som vi har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar